Du är här

Två seklers erfarenhet av kyrkan sammanlagt

Få Landvetterbor har så långt perspektiv på Svenska kyrkan som Tage och Sigrid Börjesson. Förra året firade de järnbröllop – sjuttioårig bröllopsdag!

Tage Börjesson, 96, berättar om vigseln i Härryda den 29 december 1945:

– Det var prosten Nordblom som vigde oss, vi fick gifta oss i prästgården på grund av omständigheterna.     

”Omständigheterna” hette Anita, dottern som sitter bredvid och lyssnar på samtalet. Det var angeläget att få ordning på juridiken inför barnets ankomst och vigseln skulle helst äga rum innan det nya året inträdde. Som för många andra på den tiden hade vägen till äktenskap gått via dansbanan, men Tage och Sigrid är uppvuxna i samma socken och kände varandra redan i unga år.     

Vigselförrättaren Nordblom, en schartauansk kyrkoman, kunde enligt Tage och Sigrid upplevas som sträng, men han förde också respekt med sig. Hans efterträdare, prosten Holmgren tillhörde samma kyrkliga inriktning, men han hade kanske svårt att möta efterkrigstidens samhällsförändringar, berättar Tage:

– På 1950-talet fick folk det bättre ekonomiskt och började få råd med sommarstugor. Det var vanligt att familjerna arbetade med sina hus på helgerna. Prosten Holmgren höll gärna förmaningstal om att man inte skulle jobba på söndagarna, utan vara i stillhet och gå i kyrkan. Under predikan kunde prosten börja gråta över ortsbornas syndiga leverne.   sigrid, 95, kan återkalla minnet av husförhör:

– Det var alltid på hösten. Folk var nästan rädda för att gå. Det är stor skillnad på prästerna idag. Förr vågade man inte säga vad som helst, sedan blev det bättre. De blev mer mänskliga. Tage instämmer och jämför med idag:

– Det är en stor välsignelse att vi fått en underbar kyrkoherde, han tycker om församlingsmedlemmarna! Och att ungdomarna har fått prästgården är bland det bästa jag har hört talas om.     

Sigrid satt i kyrkorådet några år på 1970-talet. Det var Tage som skjutsade Sigrid till mötena med kyrkorådet och blev på så vis själv engagerad i verksamheten:

– Jag halkade in på mötena tack vare kaffepauserna. Därigenom kom jag att bli kyrkvärd under nio år, det har jag inte ångrat en minut.     

Kyrkan var en självklar mötesplats i Tages ungdom. Man samlades utanför kyrkgrindarna, där information utbyttes om saker som inträffat i bygden.

– Varje församlingsmedlem hade sin egen kyrkbänk. Vi hade nummer två i mittgången, minns Tage.     

Tillsammans har Tage och Sigrid nästan två seklers erfarenhet av bygden. Tage slår fast att orten har utvecklats till det bättre, fast kyrkligheten har minskat.


Fotnot: Tage Börjesson i reportaget ovan avled för en tid sedan