Du är här

Förlåtelse

Vi misslyckas ibland och då förlorar vi lätt vår självkänsla och vårt människovärde. Men Jesus betonade alltid att Guds kärlek är större än våra misslyckanden.

Vi behöver inte leva kvar i skulden. Vi får förlåtelse. Förlåtelse har därför en central plats i kristen teologi, det vill säga i den kristna läran om Gud.

Inte känna skuld
Men betoningen av försoning och förlåtelse har ibland lett till att synden och skulden har fått en allt för framträdande plats. Under vissa tider i historien tycks kristna ha känt skuld över nästan allt som hör till livet. Men livet är en gåva av Gud och mänskligt liv är mångfacetterat och komplicerat.

Det är inte alltid möjligt att veta vad som är rätt och fel och gott och ont. Vi måste försöka leva ändå - så gott vi kan. Vi behöver inte känna skuld över att vara människor. Det är ju just till sådana vi har skapats.

Destruktiva sammanhang
Ibland gör vi verkligen fel. Vi skadar andra. Vi skadar själva skapelsen. Vi gör oss delaktiga i sammanhang som är destruktiva och livsfientliga i stället för att ta ansvar för våra liv och livsval. När vi inser hur vi svikit kan vi känna skuld. Om vi är lyckligt lottade kan den skada vi tillfogat repareras. Vi kan be om förlåtelse och delvis ställa till rätta. Men vad gör vi med det som inte låter sig återställas? Vad gör vi med skulden när det är för sent? När en relation verkligen har förstörts?

I gudstjänsten ber vi ibland:
"Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig. Därför ber jag om hjälp att se och bryta med mina synder. Förlåt mig för Jesu Kristi skull."

Gud är osviklig i sin kärlek
Den Gud Jesus visar oss är osviklig i sin kärlek. Han berättar liknelsen om ”den förlorade sonen” som sviker sina föräldrar, slösar bort allt han fått av dem, lever ett destruktivt liv som inte bara skadar honom utan säkert också andra, men när han kommer till insikt och återvänder hem möts han bara av kärlek igen. Han berättar liknelsen om den gode herden som söker och söker och söker. Som riskerar allt, för att hitta det får som sprungit bort. Han berättar om kvinnan som vänder upp och ner på huset och söker överallt till dess hon hittat det mynt hon tappat bort. Sådant är himmelriket. Sådan är Guds kärlek.

Paulus skriver i sitt brev till romarna:
"Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre."
(Rom 8:38-39)

Lita på förlåtelsen
Vi behöver hjälpa varandra att våga lita på förlåtelsen. Det gör vi när vi kan visa varandra att också vi förlåter. Det är därför vi ber i Herrens bön, den bön som Jesus lärde sina lärjungar: ”... förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte fär prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.