Du är här

Att ge är att få!

En äldre man i rullstol sitter ensam och sysslolös vid fönstret i dagrummet. Det är lugnt på äldreboendet, så här en stund efter lunchen. En diskmaskin brummar sövande. Några vårdare samtalar lågt i köket. Eftermiddagen tycks lång och trist för mannen i rullstolen. Men plötsligt lyser hans ansikte upp. Han har fått besök - Alf är här - och som alltid blir det ett glatt återseende.

Text & bild: barbro [at] guldpennan.se (Barbro Wennergren)

Många innerliga möten och besök har det blivit genom åren och många goda vänner har han fått. Alf Kaiberger är mannen och medmänniskan, som har valt att ägna en stor del av sitt liv som pensionär åt att vara ett stöd för sin nästa.

Pigg pensionär

Varma vänliga ögon plirar emot mig. Sommaren lider mot sitt slut när jag besöker Alf i hans hem i Landvetter. Alf är lyckligt lottad, han har levt ett långt och rikt liv och har inte mindre än sex barn och tolv barnbarn. Fru Ulla-Britt är hans goda livskamrat. Nu har Alf hunnit fylla 76 år, även om det är svårt att tro. Alf är pigg och vital, och han tar sig gärna en cykeltur eller en svängom på någon dansbana, då och då. Tillika är han aktiv inom PRO och flitig medlem i kyrkokören i Johanneskyrkan i Masthugget.
Sedan pensioneringen år 1999 har Alf varit synnerligen aktiv som volontär, såväl inom som utom kyrkan. Uppdragen har varierat, men syftet har alltid varit detsamma – att bry sig om och göra en insats för andra.

Ideell start med sorgkant

Livet innehåller både sorgeämnen och glädjeämnen, för oss alla. Så också för Alf. År 1992 drabbades han av en mycket tung förlust. Hans dotter gick bort i lungemboli, det vill säga blodpropp i lungan.

Samma år fick Alf en förfrågan om han ville vara kyrkvärd i Landvetter kyrka. Frågan kom lägligt. Alf tackade ja, för honom kändes det extra givande att vistas i kyrkans rum i denna svåra tid. I kyrkan upplevde Alf en tröstande närhet till sin bortgångna dotter. Och i och med detta hade Alfs mångåriga ideella gärning tagit sin början.

Oräkneliga timmar av oräkneligt värde

När Alf sedermera gick i pension år 1999 efter lång och trogen tjänst på Mölnlycke AB, kändes det naturligt och bra för honom att utöka sitt ideella arbete. Nu fanns tiden som inte fanns när han var yrkesverksam.

Rollen som kyrkvärd har blivit ett mångårigt åtagande, som fortfarande delvis pågår. I Landvetter kyrka har Alf verkat i hela 17 år och i Johanneskyrkan i 11 år.

I Landvetters församlingshem har han flera återkommande uppgifter. Varje onsdag är det sopplunch med andakt, och då är Alf på plats, behjälplig med praktiska bestyr. Han fungerar också som ledare när Anhöriggruppen, bestående av personer med en svårt sjuk anhörig, träffas.

Att fixa mackor och mat till hemlösa är ännu en ideell uppgift som Alf har tagit sig an. På dagcentralen Gatljuset, som drivs av Stadsmissionen i Göteborg, kan hemlösa äta sig mätta för en symbolisk summa. Här arbetade Alf i köket i flera års tid.

Fast hans insats som god vän, som besöker gamla och rörelsehindrade, slår kanske ändå högst. Ett besök betyder enormt mycket, då tiden känns lång. Numera är det Volontärcentralen, som länkar samman volontärer och uppdragsgivare. Tidigare hette det Väntjänst. Varje vecka, året runt, genomför Alf sina besök hos äldre människor. Många bor på ett äldreboende i kommunen. Ett samtal, en liten promenad – det är helt ovärderligt för dem som Alf besöker.

En stark tro och en stilla bön

Alf har burit med sig sin tro genom livet, från barnaåren i Sätila. Under årens lopp har hans tro växt och mognat. Den har varit ett stort stöd för honom, inte minst i svåra tider, och gett honom kraft och trygghet.

Att be för varandra är en vänskapshandling, som Alf gärna praktiserar. Inte minst gäller det vännerna som han besöker genom Volontärcentralen. Alf har dem i tankarna och bryr sig, som en sann vän. 

Lycka är att ge

Det händer förstås att sorgen hälsar på, och att någon av Alfs goda vänner som han har besökt under en längre eller kortare tid, lämnar detta jordeliv. Det känns tungt, erkänner Alf, men så är nu livet. Det påverkar inte hans vilja att hjälpa.

Alf är fast besluten om att han vill fortsätta sin gärning som volontär i många år till, så länge han orkar och kan. Att bli emottagen med tacksamhet och glädje, skänker glädje tillbaka. Att ge är att få. (Apg 20:35)