Du är här

Böner för tröst

Böner ur Bönboken tradition och liv (Verbum 2003)

Herre Jesus Kristus, jag är rädd för mörkret i min själ!
Livet blev inte som jag tänkte mig.
Nederlag och förödmjukelser följer mig.
Men du gick före mig till Getsemane.
Tillsammans med mig vakar du in morgonen bortom mörkret, natten och korset.
Låt mig se gryningen födas.

(304)


Herre, du har dött för mig. Hjälp mig att leva för dig.

(310)


Det finns ögonblick då man inte längre väntar på någon ljusning.

Mörkret är så mörkt att man börjar acceptera det.
Gråten och klagan är slut, kvarfinns bara tomheten.
Så plötsligt
I den tomheten
Finns du
Min Herre och min Gud.

(364)


O, Herre, famna oss med din trygghet när vi går till vila för natten.
Var hos dem som möter nattens mörker med oro och ängslan,
var hos dem som arbetar i natt,
hos dem som dör i natt,
var hos dem som föder i natt.
Herre, när vårt liv på jorden är slut,
tag oss då i din famn och för oss till ditt rike.
Herre, tack, hjälp och förlåt.

(374)


Böner ur En liten bönbok (Svenska kyrkan/Verbum 2005)

Vaka, o Herre, med dem som vakar,
väntar och gråter denna natt.
Sänd dina änglar
till dem som sover.
Tag de sjuka i din vård.
Ge vila åt de betryckta,
välsigna de döende,
ge lindring åt de plågade,
beskydda de glada,
allt för din kärleks skull.

(52)


Gud, jag vet inte om jag orkar leva nu,
när det är slut mellan … och mig.
Hur kunde det bli så här?
Vi älskade ju varandra.
Allt gör så ont.
Håll bara om mig, Gud.
Säg ingenting.

(193)


Jag har förlorat allt.

I mig är bara tomrum och tårar.
Mitt barn finns inte mer.
Finns inte.
Jag uthärdar inte orden, Gud.
Mitt barn måste finnas.
Finnas hos dig,
innesluten, omsluten, trygg.

(196)


Gud, vi ber för din kärleksfulla omsorg
och ditt beskydd för dem som är sjuka
till kropp, själ och ande, och som har bett om vår förbön.
Befria alla från rädsla och hjälp dem att finna tillit i dig.
Låt dem känna dina starka armar omfamna dem.
Rör vid dem med din förnyade kärlek
så att de genom dig lär känna helheten
och ärar ditt namn.

(234)


Käre Gud, jag kommer till dig i min förtvivlan

över att den som står mitt hjärta nära har drabbats av sjukdom.
Ge mig styrka att varje dag
försöka vara en god medmänniska,
så att jag orkar stötta och uppmuntra.
Hjälp mig i nattens mörker
att inte tappa modet
och min tro på dig.
Låt mig känna din närhet
när svårigheterna hopar sig.
De som själv vandrat genom dödsskuggans dal,
hjälp mig att uthärda allting, bära allting
och hoppas allting så som kärleken gör,
redan här och nu
och in över evighetens gräns.

(235)


Kärlekens Gud, du som skapar och befriar,
ge styrka och ömhet, uthållighet och trofasthet
till alla som har en anhörig eller vän som är sjuk.
Bevara deras livsmod i dig.
Visa genom deras kärlek att du älskar.
I Jesu namn.

(236)


Herre, allt är mörkt.

Jag är trött.
Jag orkar ingenting.
Jag orkar inte vilja bli frisk.
Jag vill inte se någon människa.
Jag vill vara ensam och jag orkar inte vara ensam.
Jag är rädd för mörkret.
Jag är rädd för ljuset.
Jag är rädd för mig själv.
I dag orkar jag inte tro att det åter kan ljusna.
Låt mig få vara trött.
Låt mig känna att du litar på mig,
trots att jag i dag bara har dov smärta och trötthet att bära fram.
Låt mig känna att du kan vänta,
att du vill ge mig tid,
att jag också i mörka tider har någon
som vill ha mig just sådan jag är.

(238)