Du är här

Begravning

Det är inte bråttom. Som anhörig är man ofta i chocktillstånd när ett dödsfall inträffat. Man vill göra något, genast. Eller man blir handlingsförlamad. Ett genomgående råd är att vänta med att planera. Det finns tid att landa.

Kroppen tar i de flesta fall sjukhuset, servicehuset eller, vid en olycka, polisen hand om. De ombesörjer att kroppen förs till bårhuset utan att man i detta skede behöver ta beslut om köp av kista. Man kan istället i lugn och ro planera för begravningen. Det är viktigt att ta farväl, särskilt vid livets slutliga avsked - döden. Då kan seder och symboler i samband med en begravning vara till tröst och stöd i det svåra och smärtsamma avskedet. 

En första åtgärd

Förr i tiden gick man alltid direkt till prästen när någon dog. Idag anmäler man dödsfallet till den lokala skattemyndigheten. Det kan vara en bra första åtgärd om man vill få igång processen. De utfärdar gravsättnings- och kremeringsintyg som krävs för en begravning. Från skattemyndigheten får man också andra handlingar som registerutdrag (behövs vid bankkontakter), dödsfallsintyg och släktutredning (behövs senare vid bouppteckning).

En ritual för att ta avsked

Det är viktigt att ta farväl. Särskilt viktigt är det vid livets slutliga avsked - döden. Seder i samband med en begravning fyller grundläggande mänskliga behov av trygghet och kontinuitet.Begravningsgudstjänsten i Svenska kyrkan fungerar som en ritual för avsked. Den kan bli en akt av kärlek till den avlidne. Där kan vi tacka för vad den döde givit oss. Vi kan be om förlåtelse för det som inte blev som vi hoppades i vår relation och be om försoning för det som brustit mellan oss. Prästen lyser frid över den avlidne och överlåter henne i Guds gemenskap och evig frid.

Begravningens tre huvudområden

Begravning är i vidaste bemärkelse sättet att varaktigt ta hand om en avliden samt de riter som förknippas med det. Det är en helhet som kan delas upp i tre olika huvudområden:

  • Praktiska åtgärder
  • Begravningsceremoni
  • Gravsättning.

Planering, praktiska förberedelser och samordning är dödsboets ansvar. Allt sådant kan en begravningsentreprenör hjälpa till med.

Personlig begravningsgudstjänst

Begravningsceremoni som leds av präst i kyrka eller kapell kallas begravningsgudstjänst. Den har redan betalats via kyrkoavgiften och innebär därför inga extra kostnader om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan.

Varje begravningsgudstjänst anpassas till den situation som råder och prästen och de anhöriga utformar den ofta tillsammans. Därför är det bra om anhöriga själv tar kontakt, först med  församlingen och eventuellt sedan en särskild präst och berättar om dödsfallet. Präst och tid för begravningsgudstjänst behöver inte bokas genom en begravningsbyrå.

Minnesstund

Efter gudstjänsten fortsätter gemenskapen ofta i en eftersamling där vi minns den avlidne i en stunds samvaro.

Samtal med präst eller diakon

Inför döden är det naturligt att vi är osäkra och rädda. När vi drabbas av sorg och död reagerar vi med både kropp och själ. Ibland kan sorgen kännas allt för tung att bära på egen hand. Präster och diakoner är vana att möta människor i svåra situationer och de har tystnadsplikt. Vänd dig till din lokala församling.

Det finns inget "rätt" sätt att sörja - alla gör vi det på vårt eget vis och det ena är inte bättre eller sämre än något annat. Vi behöver förstå och acceptera att vi hanterar vår sorg olika. Den kan visa sig i form av uppgivenhet och förtvivlan över det som aldrig blev sagt eller gjort, kanske vrede över att bli lämnad. Vi kan också känna lättnad, om den som avlidit varit sjuk länge och döden kommer som en befrielse.